Ann-Katarin Cornelis Vreeswijk C G7 C Aldrig ur minnet bortskjuter jag väl Am D7 G7 Ann-Katarin den väna. C F C Hon gav mig mitt första sår i min själ, G7 hon gav mig skavsår på knäna. C F C D7 Därtill hon skänkt mig sitt hjärta och hand, Am D7 G7 fastän blyg som en konfirmand C F C D7 lärde hon ut alla knepen till mig Dm7 G7 C och d† fick jag blodad tand. C G7 Om pistiller och bin C G7 talade Ann-Katarin, G7 Dm7 G7 C men hon tänkte på något helt annat. Jag tror inte jag vill. F C D7 Och hur ska det gå till? Dm7 G7 C Men vi kom dit vi kom, lik förbannat. Avhållsamheten är inte modern samt alstrar onda safter. Kärlekens möda är svaghetens värn och Ann-Katarin hade krafter. Hon bytte tavla när jag sköt i mål. Sköt jag ej, bytte hon ändå. Ja, hon var en kvinna gjord av rostfritt stål, det lovar och svär jag på! Ge mig kärlek, ge vin! sade Ann-Katarin, ty det blir mig så sorgligt i längden. Ganska skral min moral och min stig inte smal så jag slipper att trängas i mängden. Skulle jag sjunga om hennes behag bleve jag panegyrisk. Hon hade faktiskt magnetiska drag och hennes gång var lyrisk, armar och barm utan lyte och vank och resten var fin också. Så jag blev förälskad, fastän jag var pank, det lovar och svär jag på! Du är skön, du är fin, sa jag till Ann-Katarin, när jag ser dig får jag stora darren. Vill du svärma ett tag? Säg ett ord blott, och jag går till pantbanken med gitarren. Aldrig ur minnet bortskjuter jag väl Ann-Katarin den ljuva. Hon gav mig mitt första sår i min själ, hon spräckte den som en druva. För hon gav mig korgen för en huligan som hon spelade fyrhändigt med. Ja, hon har behandlat mig som själva fan, det kan jag ta på min ed! Det finns penicillin, sade Ann-Katarin, det ser inte så farligt ut. Adios, far i frid, nu har jag inte tid och förresten så är det slut!